Min plädering för Göran Hägglund

Min plädering för Göran Hägglund i partiledarvalet idag:

Valåret 2014 fyller vårt parti 50 år. Vid denna aktningsvärda ålder börjar det bli dags för vårt parti att flytta från mamma, klippa sig, skaffa ett jobb, komma ut ur garderoben och bestämma oss för vem vi egentligen är! Den tid vi har gått igenom nu har varit jobbig och delar av debatten har varit ovärdig, men i många drag har denna process också varit en nödvändig del i en mognadsprocess för ett parti som ibland fastnat i snällism och trygghetsnarkomani. Det ÄR inte farligt att tycka olika inom ett parti och utan intern debatt blir vi bli ointressanta. Men när klubban fallit är det viktigt att vi tillsammans jobbar efter ett demokratiskt fattat beslut.

Göran Hägglund har påbörjat en nödvändig utveckling av partiets politik som känns spännande. I detta behövs vi alla. I en tid när det är populärt att bedriva vindflöjelpolitik utan ideologisk kompass, kan vi vara en ideologisk motvikt med ett tydligt besked om vart vi vill föra landet. Göran har börjat hitta denna position med en ideologisk skärpa, han är den bästa socialministern i modern tid och han har ett mycket stort förtroende bland vanligt folk. Vi måste förnya och förbättra politiken. Det gör vi bäst under ledning av ett välkänt och omtyckt ansikte. Det har också varit tydligt att Göran lyssnat till den kritik som funnits och tagit till sig av den! Det gör endast den som är trygg i sitt ledarskap.

Mycket av den felaktiga vinklingen att vårt parti inte gör sig hört i regeringen kommer från oss själva. Detta måste upphöra NU. Endast tillsammans vänder vi tappet. Göran måste göra sitt, men du måste också göra ditt! För ingen kan skylla ifrån sig i svåra tider. Jag har framtidstro och röstar på Göran!  

Våra problem är vårt fel och vi skall lösa dem tillsammans.

På måndag skaffar vi en egen lägenhet och bokar en frisörstid! Jag är redo, jag vet att Göran är redo. Är DU?

Tack för förtroendet!

Igår kväll fick jag den mycket prestigefyllda utmärkelsen "Årets kristdemokrat 2012". Fantastiskt hedrande. Oväntat för mig, men mycket uppmuntrande. Stort tack för det förtroende som visats mig!

Idag gäller det!

Sitter på läktaren och väntar på min tur i pläderingarna för val till partiordförande för kristdemokraterna. Det känns bra med den positiva stämningen. Jag är heller inte rädd för en debatt. Vi behöver det och jag tror att det egentligen är uppfriskande. Tyvärr har debatten också haft tråkiga inslag, men förhoppningsvis är det ett tecken på engagemang som ibland går för långt.
Jag finns hellre i ett parti där flera duktiga personer vill bli partiledare än i ett där ingen vill och man till slut får ta den som blev över. Jag finns också hellre i ett parti där man vågar ha ett extra riksting där man tillsammans väljer partiledare i demokratisk omröstning, än i ett där man inte vågar riskera en splittrande diskussion och därför låter en sluten partistyrelse välja partiledare.
Jag lägger min röst på Göran Hägglund idag, om du inte visste det.

Med människans upplevelser i centrum

Gång på gång slår det mig. Hur skall en människa över huvud taget kunna granska och överpröva en annan människas behov av skydd i ett land. Hur skall en annan människa (för det är ju personer det handlar om även om man agerar i kraft av myndighet) kunna bedöma hur förföljd och hotad en annan människa är? Hur skall lagstiftningen kunna täcka upp för alla möjligheter och hur skall man kunna förhindra att tolkningar och individuella bedömningar blir felaktiga i konflikthärdar som kan ändras dag för dag och där den asylsökande har full insyn, medan en svensk myndighetsperson bakom sitt skrivbord kanske aldrig överhuvudtaget besökt det aktuella landet. I mina ögon kan aldrig en migrationsprocess av den typ vi idag har i Sverige bli hundraprocentigt rättsäker.
Ju mer jag funderar och ju mer jag möter människor som är asylsökande, fått avslag, eller som sitter på andra sidan bakom skrivbordet och gör sitt bästa för att fatta rätt beslut landar jag i att det kanske är dags att tillåta fri invandring till Sverige. Jag tror inte att Sverige, även om jag tycker om mitt hemland mycket, kommer att med sitt mörker och sitt kyliga klimat bli ett paradis som halva världen vill vallfärda till. Så underbart tror jag inte att människor tycker det är utöver världen, även om vi svenskar ofta har en ganska hög nationell självbild på många sätt (men på andra sätt inte alls....). Man skulle då kunna koppla detta till att man får visa att man kan försörja sig i landet istället. En person som flyr för sitt liv kan förstås inte skickas tillbaka bara för att man inte får jobb direkt, men kanske skulle man få en tid på sig eller presentera någon form av plan. Jag undrar om inte en sådan process skulle kunna bli mer rättvis. För jag tror att i regel hade inte en person flytt från hem, vänner och släkt om det inte fanns en reell hotbild oavsett vad svensk lag säger. På något sätt behöver vi ändra handläggandet. Kanske kan detta vara ett sätt att få en humanare migrationspolitik med människors upplevelser i centrum, istället för svenska myndigheters tolkningar av deras upplevelser.

Självklart har Juholt ett eget ansvar!

Jaha nu börjar "tycka synd om Juholt" -kampanjen. Allt var egentligen någon annans fel... Juholt är bara en mustaschprydd och glad kille från Småland som inte visste bättre.... Skärpning, han är säkert en trevlig kille, men han klarade inte sitt jobb och har skadeskjutit sitt parti genom dåligt ledarskap. Han bär ansvaret! Han är ju inget oskyldigt barn som bara råkade hamna i ett sammanhang, eller hur?!

Spännande dag

Allting tyder på att Håkan Juholt kastar in handduken idag. Helt rätt beslut av socialdemokraternas VU i så fall tycker jag. För att det är de som beslutade så igår och sedan har kurage nog att låta det framstå som att Juholt sovit på saken och sedan "själv väljer att avgå" trots det "starka stöd" VU uttryckt är det ju ingen tvekan om som jag ser det. Snyggt skött i så fall tycker jag och jag har respekt för det respektfulla sätt man då utåt behandlar frågan, om det nu blir som jag tror.
Jag har respekt för det socialdemokratiska partiet, även om jag inte gillar stora delar av deras i mina ögon gruppegoistiska politik. Men de har genom åren visat en styrka i att arbeta för det de ansett vara landets bästa, ta ansvar och hålla ihop. Därför är det alldeles unikt med de många mediautspel där sossar krävt Juholts avgång.
Den hattiga utspelsagenda som funnits under Juholt känns ovärdig detta parti. Sverige behöver en aktiv opposition och alliansen behöver en motståndare. Jag hoppas att de väljer en ny partiledare med integritet som vågar förändra sitt parti. Då finns en chans för socialdemokratin, inte annars. De får gärna landa på 25-30% nivån, men jag ser gärna att de står för en trovärdig oppositionspolitik.
Många moderater är nu kaxiga på sociala medier och i allmänna medier och räknar ut socialdemokraterna. Jag tror det är det sämsta man kan göra. Man bör aldrig räkna ut dem. Nöjda moderater som tappat visionerna blir påfallande lika socialdemokraterna 2005.
För mig får socialdemokraterna gärna bli vana oppositionspolitiker som driver en bra oppositionspolitik, medan Kristdemokraterna och de övriga allianspartierna driver en bra regeringspolitik.

Om en vecka hoppas jag kristdemokraterna kan lägga partiledarfrågan bakom sig och ta nya tag. Även vi måste ta tag i vår politikutveckling. Vi har en läxa att göra. Under Hägglunds ledning kan vi visa att vi är det visionära alternativet som ser makten som medel, inte mål. Det arbetet ser jag fram emot väldigt mycket. Jag tror på 10% för KD i valet 2014 utan att darra på manschetten.

Visionslöshet som skadar!

Infrastrukturministern Catharina Elmsäter-Svärd (M) var i stan igår. Tyvärr inga besked om Götalandsbanan, tyvärr inte mycket besked överhuvudtaget. Att hon inte har större visioner för kommunikation och infrastruktur än vad hon visat hittills är sorgligt. Moderaterna är det parti som i regeringen bromsar och motarbetar snabbjärnväg och den stora satsning Götalandsbanan och Europakorridoren skulle vara både för södra Sverige och vår region. Här i kommunen jobbar vi bra tillsammans för snabbjärnvägen, men att moderaterna i regeringen saknar visioner på området är inte bra och riskerar att göra att Sverige hamnar på efterkälken när det handlar om kommunikationer.

Sälja eller inte sälja?!

I veckan var Rosenlunds Herrgård på tapeten igen. Denna följetong som ibland känns evig. Kommunalrådet Ann-Mari Nilsson har skött detta mycket bra, men trots det så har vi inte kommit i mål. Om det inte löser sig snart med en köpare undrar jag om inte tiden börjar bli inne för att vi inom majoriteten börjar diskutera om vi bör omvärdera vårt beslut att sälja herrgården. Såsom tidigare boende på Guldheden i Göteborg med närhet till Mölndal och Gunnebo slott så tycker jag liknelsen med den vackra byggnaden känns relevant. Närheten till Vätterstranden och Rosariet gör herrgården högintressant. Kanske var det förhastat att besluta om en försäljning. Nu har vi prövat det och har svårt att komma i mål på ett bra sätt där. Då är det min personliga åsikt att vi bör öppna för en diskussion om att hitta en egen kommunal lösning som gör att det vackra huset kommer kommuninvånarna till del på bästa sätt!

Vi lever!

Jag skulle säga att ryktet om kristdemokratins död är starkt överdrivet! Vi rör ju på oss!
Vi är tillsammans med MP och V de tydligt  ideologiska alternativen i dagens svenska politik. I en tid när vindflöjel-mentalitet blivit politisk norm så vågar vi tre partier säga vart vi vill föra samhället och har en vision för att föra oss dit! Vi kristdemokrater har den bästa visionen , men har varit dåliga på att peka ut denna så att folk ser och hör det och när vi väl gjort det har vi pekat åt lite för många håll samtidigt, vilket blivit förvirrande. Vi måste bli bättre på att kommunicera vår politik! Väldigt mycket av vårt problem ligger där. Vi måste bli bättre på att tro på vår egen politik och våga driva den med stolthet och frimodighet. Om 90% talar om att de inte gillar oss och 10% pratar om att de gillar oss kommer 100% tala om oss. Vi behöver inte vara så måna om att bli omtyckta hela tiden. Ibland är det bättre att väcka irritation än att inte väcka någon känsla alls. Vi tänker fortsätta stå upp för ett mänskligare Sverige.
Kristdemokraterna måste blir bättre. Men vi måste börja med att tala väl om oss själva och tro på att vi gör skillnad, vilket fakta tydligt visar att vi gör. Om vi inte börjar där kommer aldrig väljarna att tro på oss.
Jag tror på 9,5% i valet 2014, som kan bli ett val för ideologiernas återkomst. Fram till dess skall vi dessutom uträtta mycket i svensk politik.För politik är inte bara valen. Det är väldigt mycket tiden där emellan!

Hedrande!

Lite stolt ser jag i dagens nummer av tidningen Kristdemokraten att jag som en av 8 personer blivit nominerat till utmärkelsen "Årets kristdemokrat" som utses vid våra kommun- och landstingsdagar om 2 veckor. Hedrande!

Spännande i KS

Spännande omröstning i kommunstyrelsen igår. 7-7 och ordförande fällde avgörande med utslagsröst. Socialdemokraterna slängde fram ett dåligt genomtänkt förslag angående ägardirektiven om hur lönesättningen för de kommunala bolagens VDar skall processas. Det möttes av kritik inte minst av mig, då slängde de istället fram ett återremissförslag. " Så kan vi utreda detta och hinna få fram ett nytt förslag redan till nästa ks", löd motiveringen. Detta ks är om 2 veckor...

Jag tyckte att det finns anledning att titta på detta ordentligt eftersom det finns kritik från bolagsstyrelserna, bolagsstyrelserna som ibland känner sig rundade i beslutsprocessen. Inte bara kring lönesättning av VD utan ibland i fler frågor.

Jag själv tycker att vi måste ha en samordning inom bolagskoncernen, men när kritik kommer från personer i mitt parti som jag respekterar måste man naturligtvis titta på frågan ordentligt om hur styrningsprincipen av bolagen fungerar.  Det gör man inte på 2 veckor!

Samtidigt kan man inte sväva i ett vakuum tills vi utrett detta färdigt utan då är det bättre att vi gick på liggande oförändrade förslag och sedan utreder detta till nästa år, vilket också blev beslutet.

Nu fick därför personalutskottet i uppdrag att göra det och jag föreslog i diskussionen att de också överväger att lägga detta till parlamentariska kommittén.
Nu får kommer man kunna fundera över det i lugn och ro vilket ger bättre möjligheter att hitta rätt än om man slänger fram ett illa genomtänkt hafsigt förslag som socialdemokraterna ville.

Hur tänkte sosarna?

Socialdemokraterna fortsätter överraska i sina förslag inom äldreomsorgen i Jönköpings Kommun. Idag vid kommunstyrelsen föreslog de och drev till votering att äldrestrategen skall avvecklas. Denna tjänst jobbar med kvalitetsutveckling av äldreomsorgen. Motiveringen från socialdemokraterna var att pengarna skall användas för mer angelägna satsningar, men samtidigt är detta upptaget som en besparing. Man menar att mer aktiva pensionärsorganisationer och anhöriggrupper skall utveckla äldreomsorgen istället. Det är absolut kristdemokraternas linje att stödja dessa grupper och involvera dem mer i verksamheten, något S ofta sagt nej till när det kommit till skarpa förslag som Fritt val exempelvis. Men att utveckla omsorgen som sådan är faktiskt vår uppgift som kommun. Där behövs satsningar och att ha en person som driver denna utveckling är nödvändigt. S menar också att den rena tillsynen av verksamheten redan sker i statlig regi. Där är det självklart för oss att även kommunen måste ha tillsyn av vår verksamhet så att vi kan utveckla den och se till att kvaliteten för de äldre blir ännu bättre. Nyligen kritiserade S vårt kommunalråd Andreas Sturesson när han ville stärka kvalitetskontrollen och den politiska uppföljningen inom äldreomsorgen.
Det verkar som om socialdemokraterna följer ett eget spår här och jag menar att det inte är till gagn för de äldre.
Kristdemokraterna driver linjen att kvalitetssatsningarna inom äldreomsorgen skall fortsätta, mer utbildning till personalen, mer självbestämmande för de äldre, mer aktiva anhöriga och organisationer och bättre politisk kontroll. De äldre förtjänar bara det bästa!

Kom igen nu Bildt!

Det är mörka tider för svenska journalister i utlandet. Tragiskt med den fällande domen mot de båda svenska journalisterna i Etiopien. Tragiskt att Dawit Isaak fortfarande är fängslad.
Jag vill se vår utrikesminister Carl Bildt i främsta ledet när det gäller kampen mot detta. Han är alltför tyst och man måste lyfta tveksamhet för om han verkligen gör allt som står i hans makt och står upp de svenska journalisterna i dessa båda fall. Det känns som om Bildt givit den tysta diplomatin ett ansikte. Tyst diplomati kan krävas ibland och kan vara framgångsrikt, men med tanke på den helt uteblivna framgången i dessa båda fall är frågan om den tysta diplomatin här innebär obefintlig diplomati?