tisdag, maj 29, 2007

Bra sprattlat!

Känns bra att kristdemokraterna och centern sprattlade på i buggningsfrågan så att de båda partierna som allra helst kallar sig liberala bromsade sig. Frågan är hur de får ihop sin liberalism med stark buggnings-iver. Men, tack vare kd och c blev nu förslaget bättre avvägt och med en större respekt för den personliga integriteten.

söndag, maj 27, 2007

Våga vardagen!

Vägra vardagen! Så säger en stor reklamskylt utmed vägen jag ofta kör. Visst känns detta igen från vad samhället idag ofta säger. Vardagen är farlig och hotande. Vi får inte ha tråkigt någonsin och dagarna måste vara fyllda av oväntade spännande äventyr och i relationer får inte vardagen komma in. Men, vad är vi rädda för egentligen. Vad är det som är så farligt med vardagen egentligen?
Visst kan det vara trevligt att lyxa till det ibland och göra oväntade och riktigt kul grejer, troligen nyttigt till och med. Men om vi inte lever ett liv, bygger relationer, som håller för vardagen, vad är det då för kvalitet. Det är inte svårt att ha det bra en "lyxig" dag. Det kräver lite mer engagemang och vilja att också fixa vardagen, men det är nödvändigt.
Dagarna som kom och gick inte förstod jag att det var själva livet, var det ju någon som sa. Våga vardagen, så löser sig det andra också!

torsdag, maj 17, 2007

Stammisgästens lycka

En gammal kompis gjorde en kul grej, apropå att bli igenkänd. Han tyckte det lät så coolt när de på filmerna, som alltid är stammis på något hak brukar säga: - Jag tar det vanliga! Och då också får det vanliga. Han gav sig den på att också kunna få till detta och började besöka samma fik dagligen och beställa samma sak. Efter ett tag försökte han: -Jag tar det vanliga... Spänd av förväntan tittade han på expediten och väntade på reaktionen. Tyvärr kom ingen sådan och han var tvungen att förtydliga sig Först då fick han vad han önskade.
Min vän gav sig dock inte ytan fortsatte gå till samma fik varje dag och beställa samma sak. Efter ytterligare en tid var det dags för nytt försök. -Jag tar det vanliga! Lyckan fyllde hans själ när han expediten log igenkännande och gav honom rätt sak.
Han slutade ganska snart gå till fiket, eftersom han började tröttna på att äta samma sak varje dag, men för en kort tid svävade han i ett lyckorus där han kunde känna att han var en äkta stammis, som kunde komma in och morsa vant och igenkännande på expediten och säga: -Det vanliga!

Äventyr på försäkringskassan

Gjorde mitt månatliga besök på försäkringskassan igår. Blev ett besök fyllt av oväntade händelser. När jag kom fram märkte jag till min förvåning att de inte öppnat ännu. Så, jag fick vara med om den ovanliga upplevelsen att hänga på låset och köa till försäkringskassans öppnande. Vi blev sedemera en liten klunga och jag fick lapp nr 5.
När det blev min tur tog jag sats för att förklara mitt ärende. Jo, det är så att jag är föräldraledig, men-har-politiska-uppdrag-med-sammanträdesarvode-vilket-gör-att-jag-inte-kan-ta-ut-föräldraledighet-samtidigt-som-jag-är-på-sammanträde-och-därför-måste-ha-intygat-för-varje-tillfälle-på-att-jag-inte-gjort-det-så-att-jag-istället-kan-få-ersättning-för-förlorad-föräldrapenning-från-det-politiska. Svaret brukar kunna sammanfattas -???.
Till min förvåning hann jag inte mer än ta sats och lägga fram papperet förrän kvinnan i kassan sa: -Ja, just det, det var ju du. Jag behöver väl inte kolla i datorn denna gången, jag litar på dig. Skrev under, tvekade som vanligt var hon skulle sätta stämpeln, stämplade som vanligt där hon brukar göra det, nämligen rakt över sitt namn som därmed blir oläsligt, log och sa hej då.
Jag gick gapande därifrån. Jag är numer kompis med och igenkänd på försäkringskassan.

När jag kom ut stod det en lapplisa och skrev vid min bil. Jag tänkte nämligen att besöket skulle gå på några få minuter (vilket förstås aldrig händer på f-kassan) och hade inte lagt i p-avgiften. Jag försökte lite käckt: -Ja det var nära det... -Ja, jag har kontrolltid på dig, så hon lite surt. Men, växlade snabbt humör och sa: -Faaast om du lägger i en femma eller så och betalar p-avgiften så glömmer vi detta. Återigen gick jag gapande och la i en femma. Åkte sedan därifrån. Det enda som gnagde lite i mig efteråt var att jag borde visat ännu mer uppskattning än vad jag i min förvåning kom mig för, så att hon gör sådana vardagligt busiga avsteg från reglementet fler gånger. Fram för smidigheten!
Se där, tre "plötsligt händer det" upplevelser på en halvtimma, en vanlig onsdag.

söndag, maj 13, 2007

The result of the Simon jury...

Och om någon för övrigt undrar så röstade jag på Georgien, Finland och Tyskland. Tre helt olika låt-typer som var riktigt bra, faktiskt. Fast på Tyskland ringde jag två gånger. Men, vad hjälpte det.

Eftersnack mello

Som vanligt trodde alla svenska journalister att Sverige skulle vinna melodifestivalen lätt. Bara att inse att det är nya tider och nya musiksmaker nu. Då menar jag inte fenomenet "grannröstning". Det har alltid varit så att vi fått självklara tolvor från Norge, Danmark, Finland och Island. Så vi skall nog inte gnälla över att öst röstar på öst. Det gäller bara att ha en så bra låt att man bryter sig in i grannsamverkan. Det gör egentligen Serbiens seger bragdartad. Man kan väl inte direkt säga att de har mest kompisar av alla i tävlingen, ändå vann de. Intressant att de fick tolvor av sina gamla trätobröder i Kroatien t ex. Kanske finns hopp om fred på jorden ändå. Då kanske det blir som Irlands sångerska sjöng i en av de roligaste stroferna i tävlingen "We don´t need no fighting, only a partyband". Djupt och tänkvärt....

Sveriges inställning till oss själva som lite bättre än alla andra blir ju inte direkt mindre när kommentatorn Luuk satt och hånade länder som Armenien genom att driva med sångarens namn och person. Sedan gick Armeniens starka sångare in och sopade banan med Sverige.

Semifinal för Sverige nästa år, läge för att ringa in Carola igen?
Hur som helst, flest grannar vinner! Egentligen borde Ryssland vinna varje år mot den bakgrunden.

onsdag, maj 09, 2007

Monas nya kläder?

Ända sedan Mona Sahlin bekräftade det alla redan visste, nämligen att hon allra helst i livet ville bli s-ledare, har hon mässat att partiet behöver förnyas. Hittillls har det varit med det precis som det alltid varit med hennes arbete i regeringen, bara ord. Ännu så länge har hon inte preciserat vad och hur hon vill förnya, utan endast hur hon inte vill förnya (dvs så som alliansen gör). Hon vill t ex förnya skolpolitiken, men inte så som Björklund vill....
Det var lite intressant att se om förnyelsen nått deras budgetalternativ. Men, nej det var samma gamla självgoda Nuder som mässade att förmögenhetsskatt och fastighetsskatt är det bästa som finns och vägen ut ur arbetslösheten är höjd a-kassa och mer konstgjorda ams-jobb. Precis denna politik gjorde att de förlorade valet och när folk upptäcker att Monas förnyelse inte är mer värd än kejsarens nya kläder kommer deras popularitet åter att sjunka.
Nu gäller det att alliansen, dvs alla vi som är aktiva inom den, sätter igång med en offensiv och visar på att det är vi som är det nya och som står för fräschören i politiken.

måndag, maj 07, 2007

Varför Du gamla?

Jag har under den gångna hockeysäsongen funderat över varför man egentligen skall dra igång nationalsången inför varje match. Lagen kommer in, det spelas hög tuff musik, skjuts raketer och byggs upp en härlig stämning. Sedan kommer allt av sig för att någon tjej från stadens lokala talangstall skall sjunga nationalsången. En uppgift säkerligen ingen vill ha, ofta dessutom båda versarna medan publiken har svårt att vara tyst och bara väntar på att eländet skall vara över så att man äntligen kan få igång den där matchen.
Visst, nationalsången passar bra vid landskamper och möjligen i SM-finalen, men att veva igenom den en hel grundserie känns onödigt och gammaldags. Slopa!

torsdag, maj 03, 2007

Arabiskan och jag

Invigningstalade på en konferens för modersmålslärare i arabiska idag. Duktiga, engagerade människor och en skön stämning. Men, visst var det ovant att sitta i en samling av 70-talet personer och inte förstå ett ord av vad de talar om. Lärorikt, faktiskt. Man förstår ju lite av hur det måste kännas att vara invandrare och inte kunna språket. Plötsligt tittade alla på mig, jag förstod inte riktigt varför, men det gick upp för mig efter en stund att de presenterade mig.
Senare- någon skämtar och folk skrattar och själv försöker man skrocka med lite försiktigt, på ett lagom sätt. Ytterligare senare-någon snäll själ försöker översätta någon fras som någon säger, men man förstår ändå inte eftersom man inte kan sätta in frasen i ett sammanhang. Lärorikt som sagt.
Till slut var det i alla fall min tur och man presenterade mig då återigen, denna gång på svenska och jag lyckades gå fram när jag skulle. Talet gick bra och jag lyckades hålla på i den halvtimme som de ville. Jag lyckades få med 2 av 3 arabiska fraser jag kan, vilket kändes bra. Det var bara Yalla Yalla som saknades, men det var svårt att få in det på något sätt.