tisdag, april 28, 2009

Heja bus-HV

Se där. HV busade till det ganska rejält idag och bröt sig ur gubbpamparnas Hockeyligan, tillsammans med de övriga framåt storlagen Färjestad, Frölunda, Linköping och Djurgården. De senare är väl i och för sig lillebror i detta sammanhang. Storlagen hotar med att bilda en ny liga tillsammans med ryska ligan KHL.
Visst kan man välja att vara nostalgisk och drömma om naturisarnas tid med föreningslivet i centrum och klassiska lag (jag är väldigt trött på det uttrycket) som Leksand, Brynäs och Södertälje. Men, tiden har sprungit ifrån den tiden och idag är de stora lagen mångmiljonföretag och det är så det måste vara om svensk hockey inte skall bli frånsprungen av ryska ligan, schweiziska och finska ligan. Då finns inte tid för tårar och nostalgi utan att se framåt. Kan vi skapa ett europeiskt NHL så tror jag mycket vore vunnet.
Personligen ser jag hellre topphockey mellan Dynamo Moskva och HV än att se dödgrävarlag som Brynäs och Södertälje komma till Kinnarps och tokdefensiva tills sig en poäng.
Hockeyligan har flera gånger visat sin inkompetens och att där idag mest sitter gubbar som drömmer om naturisarnas tid. Oavsett vad som kommer ur denna busighet som inte är likt snälla HV, så tror jag att det blir ett lyft. Antingen tvingas hockeyligan inse att hockeyn förändrats eller så blir framtiden en splittrad svensk liga.
Båda vägarna kan vara framgångsrika. Engelsk fotboll råkade ut för en liknande splittring för 15 år sedan vilket ledde till Premier League.
Resten är en framgångssaga.

måndag, april 06, 2009

Hycklande i idrotten

Ytterligare en toppidrottsman åker fast för rattonykterhet. Så kommer kraven på alkolås i spelarbilarna. Fånigt! Vuxna människor måste väl kunna ta ansvar för sina handlingar och låta bli att köra bil när de druckit?! Problemet är väl snarare den alkoholkultur som finns i lagidrotterna. Första frågan från journalisterna efter ett guld är inte längre "Hur känns det?" utan istället "Hur skall ni fira?". Samtidigt som debattörer gnäller över att det finns för få ölserveringar på de gamla allsvenska arenorna. Dessutom är öltillverkare de största sponsorerna. Sedan är folk förvånade över att det är våld på arenorna och spelare kör bil rattonyktra. Här måste lagidrotterna ta tag i den destruktiva kulturen och visa att alkohol och idrott inte hör ihop. Däri ligger lösningen. Att installera alkolås är bara hyckleri och ett sätt att slippa ta tag i problemet.

söndag, april 05, 2009

Kulan i luften

Så här efter en plattmatch mot tråkiga Färjestad i hockeyn så känns det fantastiskt att fotbollsallvenskan är igång. Du som redan nu vill ha en snabbresumé av hur det kommer att gå så kan se här:

Serien:
1 IFK Göteborg
2 Kalmar
3 Helsingborg
4 Elfsborg
5. Trelleborg
6. Djurgården
7. Halmstad
8.Malmö
9. AIK
10. Örebro
11. Hammarby
12 Häcken
13.Gefle
14. Gais
15. Brommapojkarna
16 Örgryte
Årets skyttekung: Anselmo, Halmstad
Årets felsatsning: Fantastiska och dyra anfallare till Öis som sällan kommer ha bollen i anfallszon
Årets gåtor: Malmö och AIK som vanligt. Långsiktigheten är obefintlig.
Årets positiva överraskning: Trelleborg. Mycket intressant lag med en ovanligt stark trupp. Slår ändå alltid ur underläge. Kan överraska rejält....
Årets gråtreportage: Stockholmsfotbollen på dekis.
Årets tjötgubbar: KFFs gamlingar som förra året var lite roliga. Nu börjar det bli lite för mycket. Till och med jag tröttnar på att Rydström tycker till i alla sammanhang.
Årets lågoddsare: MFFs ungdomssatsning håller max fem matcher. Sedan köper man in någon dyr utländsk föredetting.
Årets trend: Nya arenor
Årets loosers: Borås som valde bort U21-EM till förmån för att kunna köpa Max hamburgare även under några få veckor på sommaren. Ofattbart!

torsdag, april 02, 2009

Ode till löpningen

Ja, ja okej då. Jag har blivit tvungen att erkänna att det faktum att jag fått svårt att se mina knän när jag står upprätt inte beror på ett allt större och muskulöst bröst, utan på en allt mindre muskulös buk.... Sagt och gjort så gav jag mig för vad det känns som en mycket lång stund sedan ut på en joggingtur för första gången på alltför länge sedan. Manligt och morskt tänkte jag att en mil blir väl lagom. Jag var ju ändå för bara någon vecka sedan på föreläsning med långloppslöparen Rune Larsson och min storebror är ju ändå ett löparäss som redan som tonåring för typ 25 år sedan var en av de säkert 20 personer som deltog i det sedan snabbt avsomnade Jönköpings maraton. (Ja, jag tror jag har kvar hans nummerlapp fortfarande någonstans. Nummer 94 och med reklam för Allmänna Brand...) Fortfarande löper han ju en mil snabbare än vad jag tar mig till och från brevlådan, trots att han är oändligt mycket äldre än jag....
Gav mig i alla fall iväg och insåg att skorna faktiskt var sönder, troligen inte utslitna, möjligen intorkade. Hade på mig min nya luftiga träningsoverall som jag fick av min fru i julklapp (kanske som en hint, är fortfarande osäker, men hon fick ju i och för sig en träningscykel av mig...) Dessutom hade jag den där eländiga svarta mössan som har så tydlig vit text att alla som jag möter måste läsa texten högt för mig. (Varför? Jag vet ju vad det står!?)
Tyvärr märkte jag snabbt att det löparsteg som jag ändå en gång trodde jag hade när jag tog mig igenom några Göteborgsvarv, var som bortblåst. Följde ändå Runes råd om att i början springa långsamt för att få upp löparlusten. Just det rådet kändes på något sätt väldigt naturligt. Halvvägs uppför Himlabacken var jag mycket bestämd i att backen borde stavas i särskrift som två ord. Märkte också tydligt att fälten var nygödslade. Men det var trots allt vackert.
Väl framme i Norrahammar kände jag att vi bestämt bör driva på kommundelsrådet att installera både syrgasställ och defibrillator på lämplig lyktstolpe i östra delen av samhället.
Där vände det i alla fall på något sätt även utan syrgas, möjligen eftersom det blev svagt nedför och jag var på väg hem. Faktum var att jag faktiskt i slutet kunde sträcka ut lite och till och med kosta på mig en liten spurt.
Skönt nu. Runes råd var kanske inte så dumt ändå. Snart kanske jag ser mina knän. Undrar om de är ludna?
Tiden läker ju alla sår... och onda knän... och onda fötter.. och axlar... och lår... Hoppas jag.

Nu får det bli en kopp kaffe. Undrar om det finns något av barnens lördagsgodis kvar i skåpet. Det går ju alltid att köpa nytt.... Nej nej nej. Knäna var det. KNÄNA!

Sluta lipa

Ibland blir jag bara så trött på fotbollspelare som skall gråta ut i pressen över att de blivit petade och därför kräver en förklaring av tränaren. Senast var det Chippen Vilhelmsson och Petter Hansson efter helgens Portugalmatch. Hur svårt kan det vara för dem själva att fatta, förklaringen är förstås att någon annan var bättre på deras position. Lite självkännedom är sällan fel!