lördag, juli 30, 2011

Illa Sabuni!

Nyamko Sabuni tänker tydligen föreslå sina liberala kamrater i folkpartiet att man skall kvotera kvinnor in i kommunala bolagsstyrelser. Hon har bestämt att det är jämställt när fördelningen är 60-40...
Fascinerande att just en liberal föreslår detta. Frihet och tro på individen trodde jag var ledord för liberalism. Men folkpartiet verkar gå allt längre in i "peka-med-hela-handen" politiken. Det är tråkigt tycker jag.
Kvinnor kan själva. Kvinnor är kompetenta. Kvinnor behöver inte kvoteras in för att ta plats. Detta gör kvinnor på egna meriter! Sedan behöver partierna vara bättre på att lyfta fram kvinnor i politiken. Just detta har kristdemokraterna i Jönköping uppmärksammats för och jag var för ett par år sedan i Budapest och föreläste för unga politiker för östra europa om hur man kan arbeta med just den frågan. Alla var rörande överens om att kvotering är fel väg, för övrigt.
Som ett argument säger Sabuni att könsfördelningen är en ägarfråga och därför skall staten lagstifta om tvång för kommunerna.... Är inte kommunerna ägare till kommunala bolag...?
Nej, jag hoppas att Sabunis partikamrater sätter stopp för det på gränsen till kvinnoförnedrande kvoterandet!

lördag, juli 23, 2011

Norges sak är vår!

Svårt att förstå det förskräckliga som hänt i Norge. Att ett sådant dåd händer i vår förhållandevis trygga del av världen känns oerhört olustigt och visar att det kan hända var som helst och att samhället är väldigt sårbart. Det ger också en liten inblick i det som för många människor i världen faktiskt utgör vardag.
Mina tankar går naturligtvis till det norska folket, som drabbats av en nationell katastrof och till det norska Arbeiderpartiet. Att en man så besinningslöst ger sig på det finaste i demokratins grundbult och själ, nämligen ungdomar som valt att engagera sig politiskt, är inte bara ett angrepp på dessa människor och samhället utan även ett angrepp på demokratin.
Man kan inte annat än beundra den värme och beslutsamhet som präglar norrmännen i denna svåra situation. Alltifrån Stoltenbergs starka framträdanden, Kung Olavs medkänsla, till poliser och även norsk media ger bilden av ett folk som trots ovanan så här långt hanterat katastrofen på ett beundransvärt sätt. Det ger ett starkt intryck att höra ledarna mana till lugn och Stoltenbergs beslutsamma uttalanden i natt om att denna typ av angrepp inte får leda till rädsla och slutenhet i samhället utan istället till att vi bryr oss om varandra och att angrepp på öppenhet och demokrati skall mötas med mer öppenhet och demokrati. Detta är kloka ord för vi får inte låta oss skrämmas till tystnad och slutenhet av våldsverkare.
Man slås också av det metodiska lugn som präglar arbetet på de bilder man sett.
Katastrofen visar också hur viktigt det är att inte dra snabba och förhastade slutsatser, vilket väldigt många så kallade experter gjort. Eftertänksamhet säljer kanske sällan stora upplagor, men i denna typ av händelser är det nödvändigt. Så mycket skada kan orsakas genom att måla ut skyldiga innan alla fakta finns. Ungefär vid samma tid som Bo-Inge Andersson satt med bekymrad min i SVT och talade om att den islamistiska terrorn nu nått Norden så grep norsk polis en blond högerextremistisk norrman....
Snabba uttalanden baserade på schablonbilder och fördomar är något vi bör undvika i en sådan här situation.
Nu är det viktigt att vi visar vår solidaritet med Norge på de sätt vi kan och att vi även i Sverige kommer samman och visar att vår demokratiska beslutsamhet står fast och att vi inte låter oss skrämmas till tystnad av våldsverkare! Om reaktionen blir rädsla, hämdlystnad, krav på massiv kontroll och slutenhet så har våldet segrat. Låt oss vara modiga i en svår situation!

fredag, juli 22, 2011

Annies dilemma

Intressant att följa centerns partiledarjakt. Ett betydligt klokare tillvägagångssätt att ha det så öppet än vad socialdemokraternas slutna toppstyrda process innebar. Centern tjänar på det helt klart!
Det känns dock som att det redan i princip är avgjort att det blir Annie Johansson som tar över. Trevligt med ytterligare en partiledare från Jönköpings län. Möjligen kan Johanssons liberala profil bli ett problem för centern som måste hitta tillbaka till sin själ. Ett ytterligare liberalt parti vid sidan av kravliberalerna FP och ambivalens-liberalerna Moderaterna kan få svårt.Här gäller det för Johansson att vara klok och kryssa sig fram mellan tradition och förnyelse. Det blir intressant att följa det nya centerpartiet. Fältet för visioner och ideologiska funderingar ligger helt öppet eftersom socialdemokraterna och moderaterna är helt upptagna med att tävla om makten och därigenom glömmer att fundera över vad de vill göra av makten. Juholt har fortfarande inte berättat något om vad han vill och Moderaternas brist på visioner om samhället är på väg att ge dem en tråkstämpel som jag tror slår tillbaka i nästa val om de inte ändrar sig. FP sitter nöjda över att ha hållit ställningarna i senaste valet och blivit marginellt större än C och KD och har fastnat i kravställande och pekpinnepolitik. Den ideologiska förnyelsen och de visionära tankarna måste därför komma från C, KD och som alltid MP tror jag.
Här tycker jag det intressantaste fältet för förnyelse finns för närvarande.

torsdag, juli 07, 2011

Om att inte skylla på andra

Mycket märkligt utspel i gårdagens Expressen av ett antal distriktsordföranden i Centern om att man inte tycker Alliansen fungerar och vill lämna den inför nästa val. Visst kan jag hålla med om att moderaterna i egenskap av största parti och regeringsbärare får oförtjänt mycket "cred" för det regeringen gör. Det är bara moderata ministrar som strulat och hamnat i blåsväder, men samtidigt måste man komma ihåg att moderaterna i regeringen är de som tar allra störst helhetsansvar i sin ledarroll. Vilket också förväntas av dem. Ingen kan påstå att KD, C eller FP hade fått mer inflytande i opposition. Självklart har alliansen varit bra för både Sverige och partierna i regeringen. Jag håller med om att det är viktigt för sammanhållningen att M inte tar åt dig äran för saker de andra partierna gör och att devisen fortsätter vara att alla skall tjäna på sammarbetet och alla skall bidra. Men det kan aldrig vara någon annans fel att vi är 3 partier som går sämre i opinionen. Man kan varken skylla på media eller moderaterna. Man får den uppmärksamhet man förtjänar och centern såväl som KD måste söka orsaken till problemen hos sig själva. Vi måste bli rappare och förnya vår politik.
Jag får ibland synpunkter från nämnderna om att det ena eller andra partiet tar för stor plats. Mitt svar till mina partikamrater är alltid: se till att själva ta lika stor plats då! Inget parti bör lastas för att de tar för stor plats. Det är bara för övriga att matcha upp!
Jag är glad över den sjukdomsinsikt som finns i mitt parti. Rikstinget var ett steg på rätt väg! Det verkar dock som om Centern har en bit kvar till uppvaknande!

söndag, juli 03, 2011

Sammanfattning av rikstinget

Rikstinget är över och semestern börjar på riktigt. Alltid trevligt att träffa partikamrater och diskutera framtidsfrågor för partiet. Stimulerande att se att folk VILL så mycket! Positivt att vi nu slagit fast en inriktning för politiken, även om den är så allomfattande att den kan bli urvattnad om vi inte fyller den med skarpa förslag. Det måste vi förstås göra! Inriktningen är nu utstakad och det gäller att vi nu håller oss till den. Vi måste formulera relevanta problemformuleringar som folk känner igen sig i och även ha en lösning på dessa. Alltför ofta har vi svar på frågor folk inte längre ställer. Jag tycker också vi måste akta oss att hamna i curlingträsket och bli ett curlingparti som klär medborgarna i hjälm och bolstrar in dem in i det oändliga. Ibland ligger vi farligt nära detta. Vi måste våga lita mer på människor och deras egna bedömningar och människors egen kraft.Färgstarka kd-kommunalrådet i Solna, Malin Appelgren, formulerade det på facebook som "klipp dig och skaffa dig ett jobb"-politik. Samhällsstödet måste vara bra och skyddsnätet tryggt, men får inte kväva den egna initiativförmågan!
Jag tycker det var bra att Hägglund enhälligt valdes om som partiledare. Han är mer populär än partiet och att lyfta bort honom som ändå har en hel del tankar om hur partiet behöver förnyas vore oklokt. Snarare har det ju varit FÖR många olika förnyelsetankar som spretat åt olika håll. Vi måste bli mer tydliga och bestämda. Där måste naturligtvis både Hägglund och alla vi andra vara självkritiska. Men det är noterbart att det är många som velat göra sig en egen karriär på att vara emot partiledaren. Det är lätt att bli intervjuad av tevenyheterna då och känna att man är jätteviktig, men vart vill dessa personer föra partiet då? Vad har man för förnyelsetankar? Sällan några alls, utan man skäller på partiledaren för att han inte ensam löser partiets problem. Alla har vi ett ansvar, tycker jag! I den mån Hägglunds kritiker har några tankar om politiken är det inte sällan idéer som en gång gav oss kring 1,5% av väljarstödet. Är det verkligen rätt väg att växa?

Alltför många motioner på rikstinget var kommunala eller landstingsfrågor som politiker på dessa nivåer bara kan genomföra och inte behöver skriva rikstingsmotioner kring. Å andra sidan signalerar även riksorganisationen alltför ofta en passiv politiksyn när man istället för att skicka ut genomförandetips och goda exempel från kd-Sverige skickar ut underlag för interpellationer, frågor och motioner. Sluta göra politisk strategi av att fråga andra vad de vill göra åt saker och ting! Genomför det själva helt enkelt! Vi sitter trots allt i majoritet i väldigt många kommuner och landsting!
Vi måste bli mer starka i att hävda vår linje. Ibland går kompromissandan till överdrift. Ett exempel var när partiet igår tog det positiva beslutet att slopa inkomsttaket för studenter att få studiemedel och nästa motion handlar om hur vi kan ändra fribeloppet. Denna motion faller då egentligen naturligtvis, eftersom vi tagit bort fribeloppet enligt nyss fattat beslut. Då ropar riksdagsledamöter att det kan vara bra att ändå behandla den motionen, i fall vi inte får genom det första.... Självklart måste vår utgångspunkt vara att vi skall få igenom vår politik och att vi inte som ingångskrav i förhandlingar har en kompromiss....!
I Jönköping är kristdemokraterna denna mandatperiod ett tuffare parti. Vi vill och vi kan. Jag är övertygad om att detta gör att vi blir större i nästa val. Vi tänker bli största parti, utan att sänka våra samarbetspartners!

5 bra beslut på rikstinget:
- Förnyelse av familjepolitiken
- en tydlig inriktning för politiken lades fast (barn och ungas uppväxtvillkor)
- Slopat inkomsttak för studiemedel
- låt landstingen erbjuda sprutbyte för narkomaner (se separat inlägg)
- omval av Göran Hägglund som partiledare

lördag, juli 02, 2011

Tillsammans vänder vi detta!

När partiets av partistyrelsen utsedda talesperson i utbildningsfrågor går fram på ett riksting och kritiserar partistyrelsen för att partiet inte syns tillräckligt i skoldebatten inser man dels att självkritik bör efterlysas bland en del riksdagsledamöter, men också att vi har ett generellt problem med att inte alla ser sin egen viktiga roll i partipusslet och politikbygget. Detta präglar också tyvärr kritiken mot partiledaren. Någon annan skall göra jobbet och allt är någon annans fel, verkar alltför många tycka. Självkritik behövs. Nu behöver vi samla oss och gemensamt lyfta det här partiet!

Klokt av rikstinget

En tight diskussion igår omkring vidareutvecklad barnomsorgspeng som vidareutveckling av vårdnadsbidraget. Vårdnadsbidraget har varit en viktig murbräcka in i förmynderiets portvalv som vi varit enda parti om. Nu är det dags att vidareutveckla detta för ökad valfrihet och rättvisa för familjerna. Därför vill partistyrelsen ta ett helhetsgrepp och vidareutveckla hela vår familjepolitik. Mycket bra! Att i det läget då binda upp sig i en detalj och putsa på ett existerande system, som Uppsalagänget ville, är ju då inte smart. Varför strypa debatten innan den knappt börjat?! Nej, låt oss sätta oss ner med ett helt blankt papper och komma på den bästa helhetslösningen för rättvisa, valfrihet och flexibilitet för familjerna. Kanske landar vi då i en vidareutvecklad barnomsorgspeng, men bra att rikstinget inte låste fast oss vid det i detta skede.

Ovanligt krav

Igår hände något så ovanligt som att jag argumenterade för en viss kvotering i föräldraförsäkringen. Vi kristdemokrater är det enda parti som helhjärtat och trovärdigt driver frågorna om mer makt till familjerna och större frihet i föräldraförsäkringen. I konsekvensens namn vill vi inte ha kvar de så kallade pappamånaderna.
Jag tycker dock att dessa 2 månader till vardera till vardera föräldern är en viktig signal om att vi tror att ett jämställt förädraskap är bra för barnen, som har rätt till tid med båda föräldrarna. Dessutom är de en viktig signal till omoderna arbetsgivare som inte fattar att även pappor är föräldrar. Jag undrar förresten varför man sällan kritiserar de 2 mammamånaderna. Är de mer självklara i så fall ?!
Jag tycker att 2 månader är alldeles lagom för att markera det vi vill enligt ovan resonemang. Det skall inte vara fler månader, men 2 månader är bra och en rimlig kompromiss med vår ideologiska renlärighet. Det är dags att även vi ger barnen rätt till tid med båda sina föräldrar och avskaffar kravet på att slopa "pappamånaderna".

fredag, juli 01, 2011

På väg upp i debatten

Kommer om en liten stund gå fram i rikstingsdebatten och föra det mäktiga Jönköpingsdistriktets talan i barn- och familjeavsnittet. Vi kommer att stödja skåningen Daniel Sturessons motion om en översyn av vår politik i adoptionsfrågan. Vår syn i debatten kring homoadoptioner byggde på en försiktighetsprincip utifrån barnperspektivet. Detta var en rimlig syn där barnens bästa sattes främst. Om nu forskningsläget har ändrats och barnrättsorganisationerna bytt ståndpunkt så måste vi se över frågan en gång till. Något annat blir inte trovärdigt utifrån vår argumentation. När denna översyn gjorts och forskningsläget prövats får vi se var vi landar.
Personligen kan jag tycka att vi får inse att vi förlorade omröstningen i riksdagen och att då fortsätta driva ett motstånd blir orimligt. När vi får 51 procent i riksdagsvalet skulle vi då avskaffa dessa adoptioner, vilket förstås blir helt orimligt. Det skulle ju innebära ett väldigt osäkert läge för dessa barn och familjer vilket skulle strida mot allt vad barnkonvention heter.