Med människans upplevelser i centrum

Gång på gång slår det mig. Hur skall en människa över huvud taget kunna granska och överpröva en annan människas behov av skydd i ett land. Hur skall en annan människa (för det är ju personer det handlar om även om man agerar i kraft av myndighet) kunna bedöma hur förföljd och hotad en annan människa är? Hur skall lagstiftningen kunna täcka upp för alla möjligheter och hur skall man kunna förhindra att tolkningar och individuella bedömningar blir felaktiga i konflikthärdar som kan ändras dag för dag och där den asylsökande har full insyn, medan en svensk myndighetsperson bakom sitt skrivbord kanske aldrig överhuvudtaget besökt det aktuella landet. I mina ögon kan aldrig en migrationsprocess av den typ vi idag har i Sverige bli hundraprocentigt rättsäker.
Ju mer jag funderar och ju mer jag möter människor som är asylsökande, fått avslag, eller som sitter på andra sidan bakom skrivbordet och gör sitt bästa för att fatta rätt beslut landar jag i att det kanske är dags att tillåta fri invandring till Sverige. Jag tror inte att Sverige, även om jag tycker om mitt hemland mycket, kommer att med sitt mörker och sitt kyliga klimat bli ett paradis som halva världen vill vallfärda till. Så underbart tror jag inte att människor tycker det är utöver världen, även om vi svenskar ofta har en ganska hög nationell självbild på många sätt (men på andra sätt inte alls....). Man skulle då kunna koppla detta till att man får visa att man kan försörja sig i landet istället. En person som flyr för sitt liv kan förstås inte skickas tillbaka bara för att man inte får jobb direkt, men kanske skulle man få en tid på sig eller presentera någon form av plan. Jag undrar om inte en sådan process skulle kunna bli mer rättvis. För jag tror att i regel hade inte en person flytt från hem, vänner och släkt om det inte fanns en reell hotbild oavsett vad svensk lag säger. På något sätt behöver vi ändra handläggandet. Kanske kan detta vara ett sätt att få en humanare migrationspolitik med människors upplevelser i centrum, istället för svenska myndigheters tolkningar av deras upplevelser.