torsdag, maj 24, 2012

VÄRLDENS BÄSTA!

VÄRLDENS BÄSTA VÅR! skriker affischen på NK ut.
Visst, dessa dagar kan man ju hålla med om att det är så det känns. Men, när jag sitter på spårvagnen som skakar förbi och nästan ger mig hjärnskakning genom sitt hoppande på spåret, kan jag inte låta bli att fundera lite kring vårt superlativ-samhälle.
Jag tycker att det är bra med höga ambitioner och att man vill något både med det man gör och med hela sitt liv. Det tror jag är positivt. Samtidigt kan jag uppleva att vårt samhälle skapar en prestationsångest som får många människor att må dåligt. För våren får inte bara vara en härlig vår, som vanligt, med bra dagar och dåliga dagar. Dagar som bara går och dagar man minns. Nä, våren måste idag vara VÄRLDENS BÄSTA! Middagen som jag lagar måste vara den bästa någonsin och gjord på naturliga ingredienser, inte bara vanliga tråkiga mamma scans köttbullar. På teve lär vi oss att poängbedöma det mesta och numera sitter mina egna barn och analyserar och kommenterar smaken på maten vi gjort....  Och det räcker inte att säga till någon att "du är bra" utan man är finaste vännen, bästaste personen osv. Det är som om vår språkliga skala inte längre räcker till.
Jag tror att vi mitt i all ambition måste lära oss att ibland är det gott nog att inte lyckas fullt ut, att dåliga dagar och dåliga middagar också är en del av livet. Kanske kan vi då bli lite lyckligare och kanske också lära oss något som är desto mer ovanligt i vårt samhälle, nämligen tacksamhet! Tacksamhet över den fina våren, tacksamhet över de lyckade dagarna, men också över de mindre lyckade dagarna som även de lär oss något som kanske ödmjukhet, lugn och just tacksamhet.
Du gör så gott du kan. DET är gott nog och det viktigaste att du är VÄRLDENS BÄSTA och ENDA och därmed alldeles unika du! Det är något att känna tacksamhet över!

tisdag, maj 22, 2012

Vem skall vara hemma och trösta knyttet?

Under min tillfälliga tjänstgöring i Göteborg har jag noterat att det är en hög andel pappor som kommer på mottagningsbesökenhär med sina barn. Utan att för den skull ha räknat exakt kan jag säga att det nog ligger kring hälften. I Jönköping är det betydligt vanligare att det är mamman, enligt min högst ovetenskapliga skattning.
Ett tag gjorde jag en egen insats på jobbet för att öka jämställdheten, genom att alltid ringa upp papporna istället för mammorna när det gällde provsvar, röntgensvar osv. Jag hade nämligen noterat att jag av någon anledning allt som oftast ringde mammorna. Tyvärr slutade detta försök väldigt ofta med att pappan antingen hänvisade till mamman eller att mamman ringde upp fem minuter senare och frågade vad vi sagt.....
Komiskt, men samtidigt ett tecken på att vi har en bit kvar till jämställdhet i familjerna. I Göteborg har man kommit längre än i Jönköping är min känsl,a i alla fall när det gäller engagemanget i barnens sjukvårdskontakter, vilket nog faktiskt speglar mer än vad man tror.
Man kan fundera länge kring anledningen till skillnaderna mellan Göteborg och Jönköping, det kan ha att göra med storlek på staden, kanske på utbildningsnivå, kanske demografisk sammansättning och traditioner. Vad vet jag?!
Jag tror i alla fall att vi behöver göra något. Som kristdemokrat är jag varm anhängare av valfrihet för familjerna och att politiker inte skall detaljstyra familjerna. Men jag tror också att det behövs morötter om vi överhuvudtaget skall komma framåt i denna fråga. Jag tror att det är bra för barnen att ha mer tillgång till båda sina föräldrar och det är bra för familjerna att hitta en balans där båda tar ansvar för både familj och försörjning. Därför tror jag också att både mammamånaderna och jämställdhetsbonusen varit bra incitament. Framför allt den senare, eftersom jag tycker att det generellt är bättre med morot än piska. Jag vill inte har fler låsta månader än dagens två, men jag tycker inte att vi bör avskaffa dem. Helt klart signalerar det en förväntan både på mammor, pappor och arbetsgivare om att barnen är båda föräldrarnas ansvar. Jag tycker faktiskt inte heller att denna lilla detalj är avgörande för valfriheten. Det finns ju ganska många månader kvar att lägga upp som man vill. Jag beklagar därför att vår i övrigt mycket bra nya familjepolitik innehåller ett avskaffande av dessa två incitament.
Och ja, jag vet att de flesta kallar mammamånaderna för pappamånader. Men det är ju faktiskt så att det är två månader som är låsta för mamman och två för pappan. Redan att man kallar dem för pappamånader, visar ju att samhället har en låg förväntan på pappors föräldrapenningsuttag från början. Det bör man inte ha. Ofta styrs resultatet efter förväntan. Så samhället bör förvänta sig jämställdhet, men familjerna skall ha sista ordet. Som kristdemokrat tror jag dock inte på ett gemensamt samhälle utan värderingar.

söndag, maj 20, 2012

Är hårt mot hårt alltid bäst?

Kanske såg du liksom jag, på fotboll igår kväll. Det blå laget (Chelsea) slog det röda (Bayern Munchen). En faktor som jag tror var avgörande var Bayerns rädsla för att förlora. Inför straffläggningen var det flera Bayernspelare som inte ville lägga straff, av rädsla för att missa. När rädslan för att misslyckas blir större än viljan att vinna, blir resultatet ofta ett misslyckande.
Liknelsen haltar lite, men lite grann är situationen liknande kring veckans beslut om att riva upp den överenskommelse mellan skolan och de muslimska församlingarna som funnits sedan nittiotalet. Rädslan för kritiken mot dokumentet tog överhanden och jag anser att barn- och utbildningsnämnden nu slängde ut barnet med badvattnet. Istället skjuter man över ännu mer ansvar på rektorerna att hantera dessa frågor. Jag tycker det nästan var lite fegt.
När dokumentet tillkom och de revideringar som gjorts var syftet att lösa problem som drabbade barnen. Det fanns en misstro mellan muslimska föräldrar och skola som drabbade barnen och ledde till att barnen av föräldrarna hölls ifrån viss undervisning. Visst kan man då vara hård och tuff och sätta hårt mot hårt och vifta med lagen. Detta leder till anmälningar, misstro och konfrontation. Jag anser inte att det gynnar barnen. Alternativet är det som man valde och som lett till goda relationer och underlättad situation för barnen. Nämligen att samtala med varandra och komma fram till hur man kan hantera de konfliktytor som kan finnas kring mat, bad, klädsel och fasta. I samtal med ömsesidig respekt löser man dessa frågor. Där har den överenskommelse som gjordes mellan skola och de muslimska församlingarna betytt mycket. Man har kombinerat svensk skollag med möjlighet att för den som vill kunna respektera religiösa sedvänjor. Ingen människa skall påtvingas en religion, men ingen skall heller tvingas avstå från sin religion. Här krävs respekt och det menar jag att man har uppnått genom dokumentet. Detta dokument måste uppdateras regelbundet, men att nu helt slopa det och uppdra åt rektorerna att själva lösa situationerna menar jag är olyckligt.
Jag har full respekt för de organisationer som anmält dokumentet till skolinspektionen, men jag beklagar att vårt samhälle är på väg att gå från ett handskakningssamhälle till ett anmälningssamhälle. Bättre hade varit ett samtal med kommunen från dessa organisationer där man hade fått förklara vad som ligger bakom överenskommelsen och hur syftet är och de hade fått framföra sina tankar. Det hade kunnat bli ett mycket intressant samtal och lett till en bra lösning för barnens bästa. Den nu uppkomna situationen menar jag inte gynnar barnen.
Läs själv och fundera:

http://www.jonkoping.se/download/18.1cfa0d8713183de0d9680001512/Muslimska+barn_elever+i+J%C3%B6nk%C3%B6pings+kommuns+skolor%2C+r%C3%A5d+och+riktlinjer%2C+sv+2011_2012.pdf

tisdag, maj 08, 2012

Att sälja eller inte sälja det är frågan, eller?

Jag fick nyligen frågan av vår partitidning Kristdemokraten som del i en panel om jag tyckte att svensk vapenexport skulle ha begränsningar angående länder osv. Detta är ju en mycket aktuell debatt och jag tycker egentligen att den blivit lite felriktad. Jag tycker att debatten borde handla om huruvida vi skall ha en svensk vapenindustri överhuvud taget. Jag är själv tveksam till det.
Har vi en industri så måste den ju sälja vapen. Säljer de vapen är det ju för att köparlandet har planer på att de kan behöva använda dessa. Att sälja med förbehållet att de inte får användas blir ju väldigt märkligt och att som säljare bestämma vad köparen får använda vapnen till och inte blir heller inte trovärdigt. Bättre då att inte tillverka eländet alls.

Tveksamt besök

Landstingets hälso-sjukvårdsutskott för Jönköping som leds av moderaten Urban Blomberg var tydligen på studiebesök på Vidarkliniken i Järna idag. Kliniken är mycket kontroversiell och drivs av antroposoferna med deras speciella syn på bland annat vaccinationer och annan beprövad vetenskap. Det är bra att sjukvårdspolitikerna hämtar inspiration och idéer från omvärlden både inom och utom landet, men jag ifrågasätter starkt just detta besök. Det är en viktigt princip tycker jag både som läkare och politiker att sjukvård bedrivs baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet. Man kan väl gissa att ett syfte från Vidarklinikens sida med att ta emot politikerna är att försöka få till ett vårdavtal som de har med vissa andra landsting. Jag tycker det är mycket tveksamt! Visst är det viktigt att man har en bred syn på människan och hennes behov även inom den konventionella sjukvården, men jag anser att Vidarklinikens antroposofiska inriktning är ett steg för långt från den vetenskapligt baserade sjukvården. Jag är mycket tveksam till om vi skall ha skattefinansierade avtal med dem.
Att man på detta sättet från sjukvårdsutskottet sida på sätt och vis tar ställning för en kontroversiell klinik genom ett besök på så här hög politisk nivå, när man ytterst sällan visar sig ute på det egna sjukhusets kliniker visar på dåligt omdöme, om du frågar mig. Man skulle vilja veta vad de tar med sig för inspiration från detta besök?

onsdag, maj 02, 2012

Släpp fram människan!

Aftonbladets ledarskribent Fredrik Virtanen kritiserade nyligen i media den av kristdemokraterna införda avdragsrätten för gåvor till ideella hjälporganisationer. Han menade att samhället frånsäger sitt ansvar. För mig blev detta ett oerhört tydligt exempel på skillnaden mellan socialdemokrati och kristdemokrati.
Virtanen är visserligen inte politiker på det sättet, men han skriver en socialdemokratisk ledare i en av Sveriges ledande tidningar och får därmed sägas höra till det socialdemokratiska etablissemanget. Jag tycker för det första att det är typiskt socialdemokratiskt att göra verkligheten svartvit på det sättet. För mig finns ingen kontrast eller motsägelse i de insatser civilsamhället gör och att det gemensamma samhället också behöver ta sitt ansvar.
 I ett kristdemokratiskt Sverige tar samhället ett ansvar för de utsatta, men det ges också möjlighet för det civila samhället att bidra. För människor att engagera sig i sin nästa och att göra skillnad. Kommunen eller staten tränger inte undan de goda insatser som föreningar och organisationer gör.  I ett kristdemokratisk Sverige lutar man sig inte bara tillbaka och säger att det där tar ju samhället hand om, jag betalar så mycket i skatt, utan man räknar med det civila samhällets insats och människors engagemang och ser det som något positivt. I ett kristdemokratiskt Sverige ges utrymme att bry sig!
Där finns en stor motsägelse mot den socialdemokratiska samhällssynen. Tack Fredrik Virtanen för att du visade detta så tydligt. Att sedan ingen kristdemokrat ställde upp på att debattera mot honom var tragiskt. Ring mig nästa gång. Jag kommer direkt!

tisdag, maj 01, 2012

Idrott och politik

Ett allsvenskt fotbollslags lagkapten första maj talar och de överbetalda allsvenska fotbollspelarna hotar med strejk. Vart tog tanken med idrotten som politiskt obunden vägen?

Respekt!

Visst känns första maj som arbetarrörelsens dag som väldigt förlegad. Att ett parti som på intet sätt kan sägas vara de enda som företräder arbetarna har en egen dag 2012 är märkligt!
Men, samtidigt har jag en mycket stor respekt för alla de partiarbetare som kämpar med plakat, organisation och tågande år efter år. Drivet efter förändring och viljan att påverka finns där. Jag har som musikant i musikkår gått i oerhört många första maj tåg och mitt övande på "arbetets söner" och "Internationalen" hemma på klarinetten väckte alltid munterhet. Men, jag såg i dessa tåg också det vackra och starka civilsamhället med äldre män (för det var alltid män) som klev runt och organiserade, känslan av att detta var en högtidsstund för många i partiet. Därför har jag en mycket stor respekt för det engagemang som visas och att första maj trots allt är något vackert. Att det ofta finns en dold och lite olustig aggressivitet där man själv har hela samhället och delar upp samhället i vi och dom , är kanske något man då får ha överseende med en sådan dag. Det är ju faktiskt inte förbjudet för oss andra partier som anser oss minst lika bra företräda inte bara arbetarna utan alla människor, utan att för den delen dela upp samhället i vi och dom utan istället betona samhörighet och gemenskap, att följa Kristdemokraternas i Uppsala exempel och organisera ett eget demontrationståg. Inte mot, utan för någonting!